Här ser vi Lena Sandells dagboksanteckningar från lekverksamheten sommaren 1937. Hon var anställd av Stockholms stad som en av de många lekledare som hade i uppdrag att bemanna diverse lekparker runt om i staden. Sandell skriver om en pojke som varit lite stökig med de andra barnen och om hur hon löser situationen.
Parklek introducerades för 90 år sedan, och fortsätter än idag att vara en ovärderlig resurs för Stockholms barn. De bemannade lekparkerna har länge fungerat som trygga mötesplatser där barn kan få utrymme för både lek och stök.
Sommaren 1937 skriver Lena Sandell, som arbetar som lekledare i Björns trädgård vid medborgarplatsen, hur en 7-årig pojke som ” […] flera gånger visat sig bråkig och oärlig […]” tagit leksaker från andra barn. Både barn och vuxna vittnar i dagboksinlägget om pojkens dåliga beteende.
”När jag skulle få tag i pojken, hade han smitit. Av en annan pojke fick jag reda på vad pojken hette och var han bodde. Senare på dagen återkom han till Björns trädgård och då fick jag tala med honom.”
Sandell berättar för pojken att det inte är okej att ta det som inte tillhör honom. Då kommer det fram att pojken har fått lära sig att stjäla leksaker och godis av en äldre pojke som satt inne på uppfostringsanstalt, en vårdinstitution för minderåriga med antisociala beteenden som exempelvis kriminalitet.
Det hela verkar sluta gått då pojken nämns igen en vecka senare, onsdagen den 14 juli 1937.
”Den pojke som jag skrivit om den 7 juli, blir alltid åthutad av både vuxna och barn. Idag har jag dock fått höra av några vuxna, att pojken blivit betydligt hyggligare sista veckan.”
Till skillnad från en obemannad lekplats ser vi här direkt hur lekledare kan fånga upp bråk och inkludera barn som annars hamnar utanför. Än idag vill jag tro att lekledare runt om i Stockholm får agera förebild och skapa stabila och trygga miljöer för alla barn i Stockholm.
Hitta parklek idag här!
