Skålgropar är små gropar i berget som knackades in under bronsåldern (1500-500 fvt) och tolkas ha använts som en del i en fruktbarhetskult.
Här i finns 24 skålgropar och andra figurer. Skålgroparna har en diameter på 4-8 cm och ett djup som varierar mellan 0,5 till 2 cm. Symbolerna är formade som ett S, en droppe, en cirkel och ett kors.
Skålgropar är den vanligaste formen av hällristningar i Sverige. Ofta finns de på hällar tillsammans med andra ristningar av skepp, fotsulor, symboler, olika sorters djur och människor, men de kan även påträffas på lösa stenblock.
Under bronsåldern var vattennivån ca 25 meter högre än idag, vilket innebär att detta berg var då en ö i skärgården.
Skålgropar kallas även för älvkvarnar. Då man trodde att älvor malde sten eller lagade mat i groparna. Ända fram till början av 1900-talet kunde de användas för att blidka och offra till älvor och andra naturväsen. En besvärjelse som nedtecknats är följande ramsa, skulle sägas medan man smörjde groparna med fett;
Jag smörjer sten
för att läka ben
I Högalidsparken finns ytterligare fem platser med ristningar, en skålgrop av obestämd ålder samt fyra platser med ristningar i berghällen från historisk tid, främst från tiden kring sekelskiftet 1900.
Foto: Mattias Ek, Stadsmuseet. Tre skålgropar i Högalidsparken. Tillhör fornlämning L2015:7090, RAÄ Stockholm 195:1. SSM_10072317
