I september 1891 kan nog de flesta vid Ulvsunda säteri se att pigan Anna Cajsa Ericsdotter är gravid. Det är inget hon försökt dölja. Lika uppenbart är det för alla att hon i början av oktober smalnat av betänkligt. Trädgårdsmästarhustrun Lundin konfronterar henne med påstående att hon fött barn. En barnmorska inkallas och efter dennes undersökning står det klart Anna Cajsa Ericsdotter genomgått en förlossning. Men var är barnet?

Anna Cajsa Ericsdotter erkänner nu att hon slängt barnet i sjön några dagar efter födslen, men hävdar bestämt att det var dött vid födslen. Hon tror att barnet dog någon vecka innan födslen, så här berättar hon:

"8^tta dagar för barnafödslen en afton i mörkret, då hon skulle gå neder från andra wåningen i gamla Stenhuset, ther hon med flere af arbetsfolket bodde, snafwade på öfwersta trappsteget och föll omkull, samt tumlade neder utföre hela trappan til förstufwan i nedre wåningen, hwarwid hon stötte sig mycket illa i synnerhet i sidan, så at hon blef liggande inemot ¼dels tima och sedermera med möda åter kunde kralla sig up för trappan in uti arbetsfolkets rum,at hon 8^tta dagar för barnafödslen en afton i mörkret, då hon skulle gå neder från andra wåningen i gamla Stenhuset, ther hon med flere af arbetsfolket bodde, snafwade på öfwersta trappsteget och föll omkull, samt tumlade neder utföre hela trappan til förstufwan i nedre wåningen, hwarwid hon stötte sig mycket illa i synnerhet i sidan, så at hon blef liggande inemot ¼dels tima och sedermera med möda åter kunde kralla sig up för trappan in uti arbetsfolkets rum."

Efter denna incident har Ericsdotter inte känt av något liv från fostret. Även födslen skall ha skett nattetid i ensamhet. Under nätterna sover hon i ett rum "2 trappor upp i gamla Stenhuset", tillsammans med 6-7 manliga medarbetare. Någon vecka efter incidenten i trappen ska hon ha vaknat mellan klockan tio och elva om natten, känt av födslovärkar och börjat söka sig mot ett rum med kvinnor, som kanske skulle kunna hjälpa henne. Ericsdotter kommer dock aldrig fram till kvinnorna om vi får tro hennes berättelse:

"at då hon kom ut genom dörren föll hon omkull framstupa och dånade på stengolfwet i förstufwan, utan at weta huru länge hon i denne ställning blef liggande: At enär hon sedermera upwaknade, har hon framfödt barnet, som låg emellan hennes ben, aldeles kallt och utan minsta tecken til lif: at hon af sådan anledning föresatte sig at förtiga denne händelse och derföre inlindade barnet, utan at röra wid nafwelsträngen uti en hallsduk som hon hade på hallsen och lade det i förstufwan bakom en tunna på en utbyggd mur; hwarefter hon äfwen hopsamlade efterbörden och undangjömde den bland sopor på golfwet nedanföre der barnet war uplagt; äfwen som hon sedermera sopade borrt bloden med en qwast och strödde sand på golfwet: at hon åter gick in och lade sig på sitt wanliga rum, men war illa sjuk den påföljande dagen, då hon likwäl ömsom steg up och gjorde sina sysslor: at om aftonen i skymningen på 4^de dagen efter barnafödslen hon tog barnet och efter börden och kastade i sjön.

Med hjälp av Ericsdotter hittas det döda barnet och enligt kirurgen Tidströms obduktion var barnet sannolikt vid liv när det föddes, "men lämnad utan all vård och blottstäld för den kalla luftens åvärkan, har en snar död varit en ounvikelig följd".

Protokollet från den här rättegången i Sollentuna häradsrätt är daterat den 18 november 1791. Vid detta tillfälle är inte alla vittnen på plats, så målet skjuts upp till ett senare rättegångstillfälle.