Under 1600- och 1700-talen ansågs den som tog sitt liv vara dömd till eviga plågor i helvetet. Därför hände det att individer som inte längre ville leva istället mördade ett barn. På så vis kunde mördaren ångra sina synder och försonas med Gud för att sedan bli avrättad. Det här fenomenet kallas suicidalmord.
Vid Hötorget bor den fattiga änkan Anna Maria Hellberg med sin fyraåriga dotter Maria Sophia Hagelbeck. I april 1764 har hennes bekant, den femtioåriga pigan Stina Berg, flera gånger erbjudit sig att ta över vårdnaden om barnet. Hos dig svälter flickebarnet men hos mig ska hon må väl, argumenterar den påstridiga Stina Berg. Den 20 april ger Hellberg med sig och låter Stina Berg vandra iväg med barnet.
På Kungsholmen, alldeles vid Gamla Kungsholmsbro, bor hustru Angelique Peijron och hennes familj. Denna aprildag hör hon barnaskrik utanför sitt fönster. Hon tittar ut och ser ett litet barn i vattnet och en kvinna som "wille krafsa det up". Vittnen tillkommer och berättar hur kvinnan i tydlig avsikt att ha ihjäl barnet slängt det i vattnet.
Nästa dag är det rättegång i Norra förstadens västra kämnärsrätt i Castenhof. Där erkänner Stina Berg brottet. På frågan om varför hon velat mörda barnet svarar hon att:
"/.../innan hon föll på denna tanckan hade menat at afhända sig sielf lifwet, men när hon härwid hade tänckt att hon då på en gång giorde sig olycklig både till kropp och siäl, skall hon afstått därifrån och beslutit mörda detta barn på det hon måtte få tid att besinna och omwända sig innan hon derföre ginge till döden."
Pigan Stina Berg, som således, efter försoning med Gud, hade hoppats att bli avrättad fick istället ett helt annat straff. Hon dömdes till att "slita 25 par ris", det vill säga att lida det svåra kroppsstraffet att bli piskad med 25 par rapp. Dessutom fick Berg två års arbete på Stadens rasp- och spinnhus eftersom rätten ansåg henne vara "en lös och ledig person" som "altid fördt ett bullersamt och oregerligit lefwerne, samt dessutom hade ett mycket argt elakt sinne". Rätten trodde också att det "lätteligen kunde hända /.../ i fall hon komme på fri fot" att hon "giorde sig sielf eller andre skada".
Den här ritningen över familjen Peijrons tomt och Gamla Kungsholmsbro ger en god bild över var det hela inträffade.
