I inspektionsrapporten från olika feriehem i Ångermanland 1918 bedömdes både feriehemmen och de barn som bodde där. Besök hade gjorts hos 48 familjer och alla hem hade fått bra betyg.
”Alla dessa hem föreföll utmärkt lämpliga såsom sommarvistelse för de fattiga undernärda stockholmsbarn, som fått den lyckan att komma hit.”
Många barn var magra och undernärda när de kom och det var viktigt att de gick upp i vikt. I rapporten beskrivs det att barnen fick mycket bra och näringsrik mat i feriehemmen.
”God närande och riklig kost bjöds dem i alla dessa välbärgade eller mycket välbärgade hem, och barnen hade ej behövt medföra brödkort, endast sockerkort fordrades av dem. Hur de omtänksamma sommarföräldrarna redan vid barnens ankomst medförde stora mängder smörgåsar, bröd och mjölk åt de små resenärerna, som i allmänhet voro mycket utmattade efter den 19 timmar långa färden i de trånga järnvägskupéerna, samt hur de allt fort lade sig vinning om och satte en heder i att få hull på sina skyddslingar berättades mig på många ställen.”
I rapporten bedöms vidare de olika feriebarnen varav de flesta barn ansågs ha uppfört sig mycket bra.
”Barnen tycktes också sätta värde på allt det goda, som bjöds dem, i det de visade ett mycket gott uppförande samt voro lydiga och tacksamma.”
Men det fanns också några barn som hade ansetts vara besvärliga. Ett exempel var flickan Ingeborg.
”Ingeborg K. hade varit mycket vanvårdad vid ankomsten, full av ohyra i håret och på kläderna, men fru S. hade dock lyckats få henne nästan ren. Då flickan därtill såg trumpen ut, sades vara ovan att lyda samt brukade snatta och fara med osanning, måste undertecknad allvarligt förehålla henne det orätta i dylikt beteende samt förmana henne att ej göra så."
Ingeborg ändrade sedan sitt uppförande och var ” […] lydig snäll och glad liksom de andra stockholmsbarnen och blivit så fästad vid sina goda ferieföräldrar, att hon ogärna ville återvända hem.”
Tanken med feriehemmen var att storstadsbarnen skulle få komma ut på landet och få bra mat, frisk luft och komma bort från smutsen och trängseln i staden. Barnen fick också utföra lättare sysslor på gårdarna. 1903 bildades Centralkommittén för feriebarns utsändande. Kommittén bestod av personer från skolan, kyrkan och den sociala verksamheten i Stockholm. 1946 skedde en omorganisation och kommittén bytte namn till Stockholms feriebarnsförening.
