Stiftelsen för Gamla Tjänarinnor startade 1883 av fyra kvinnor. En av kvinnorna var grevinnan Ingeborg Skiöldenbrand, som skänkte en stor summa pengar till verksamheten. Ytterligare pengar kom också från en basar.
Syften med stiftelsen var dels att dela ut ekonomiskt bidrag till gamla före detta tjänarinnor och dels att ordna boende på olika hem för dem. De gamla fick också gratis läkarvård och medicin. Högst tre personer skulle bo i samma rum på hemmen.
1887 köptes ett hus på Surbrunnsgatan nr 55 för hemmets räkning. Dit flyttade nu alla tjänarinnor som varit utspridda på olika hem. Hemmet utökades kontinuerligt med fler platser men det räckte ändå inte till för alla sökande.
” […] om man ägde ett hem, dubbelt så stort som det nuvarande, skulle det troligen ändå icke rymma alla de sökande, som anse som en lycka att hamna i denna fristad, om hvilken för öfrigt kan sägas, att under den tid af 17 år, hvarunder den fortvarat, därinom rådt enighet, frid och belåtenhet.”
Tjänarinnor eller tjänsteflickor var kvinnor/flickor som var anställda för att hjälpa till i hemmen hos välbärgade familjer. Arbetsvillkoren var ofta mycket dåliga med långa arbetsdagar och begränsad fritid. När tjänarinnorna blev gamla och inte orkade längre hade de inget skyddsnät, och oftast inga anhöriga, utan var hänvisade till välgörenhet.
