Beata Maria var både gammal och sjuklig och kunde inte längre försörja sig själv. Därför ansökte hon om att bli intagen på det så kallade Drottninghuset, som var ett boende för äldre fattiga kvinnor.
Så här skriver hon i sin ansökan:
”Till Högädle Direktionen För Drottninghuset i Stockholm
Undertecknad, som genom ålderdom och sjuklighet, nu mera vid min höga ålder är alldeles oförmögen att kunna försörja mig själv, eller vara på egen hand. vågar härmed ödmjukast i anseende till allt detta bönfalla att blifva intagen på Drottninghuset. Ju förr desto heldre Skulle möjligtvis nu till hösten det kunna blifva plats för mig, om min i största behof framförda önskan vinner bifall. Så vore det en stor barmhertighet emot mig. Ty det vore svårt för mig, att åter kunna uthärda en vinter till på egen hand med min ålder och sjuklighet. Med fremmande omgifning, ty jag äger ingen släkt, eller skyld som vårdar mig, och mitt lilla…
I ett fast hopp på Högädle Direktionens godhet tecknar med vördnad
Stockholm den 22ra julius 1861
Beata Maria Hultin
Föd Roth”
På brevet finns en notering om att hon blev intagen den 23/6 1863.
Drottninghuset byggdes 1689 och var från början en fattigstuga för både kvinnor och män. Från 1720 ändrades bestämmelserna och endast kvinnor kunde få bostad här.
Namnet Drottninghuset kom sig av att drottning Ulrika Eleonora var en av de som gett bidrag till huset. De inskrivna fick både husrum och ekonomisk hjälp. Förhållandena var enkla med sovsalar som var delade i bås med skynken eller tunna väggar emellan. I varje bås fanns det plats för säng, stol och en mindre byrå eller ett litet bord.
Drottninghuset finns kvar än idag och förmedlar lägenheter till kvinnor som är mellan 60-80 år och har det svårt ekonomiskt.
