Det här kapitlet är en samling spridda minnen nedtecknade av Conrad Andrén, född 1865. Han berättar om allt mellan himmel och jord, från kungliga korteger till busiga lekar. Han bodde med sin familj på Drottninggatan och senare Norra tullportsgatan, nuvarande Döbelnsgatan och gick i skola på Tre backar långgatan, nuvarande Tegnérgatan. Det bli en spännande inblick i hur det var att växa upp i Stockholm på 1860- och 70-talen. Gatuliv och olika händelser beskrivs målande, som till exempel denna eldsvåda:
Vid Tullportsgatan blev jag även vittne till en större eldsvåda. En länga av trähus, som kallades Långa raden, brann ned, och en lång tid efteråt rådde en förskräcklig stank i trakten från resterna av de brunna uthusen. Detta hände innan vår nuvarande brandkår blev inrättad. Sprutgubbarna, som de kallades, voro iklädda blågrå blusar och hattar av plåt, och drogo själva sprutorna och vatten forslades i tunnor till eldplatsen av stadens hästägare, vilka voro skyldiga därtill. Den första som infann sig med sin vattentunna vid eldstället erhöll en belöning, men med den tidens knaggliga gator hade vattnet vanligen skvalpat ut, då de hunno fram.
Sedan elden var släkt, eller rättare allt brunnit ned, vilket var förhållandet denna gång, skedde hemfärden av brandmanskapet under trumning, den s. k. glädjetrumman.
Kapitlet är 6 sidor.
Utdrag ur Stockholmsgillet 1919-1924 : några minnesblad ur Stockholms stads och Stockholms-Gillets historia. – 1924. – S. 66-71
