En dekorerad bronsflöjel från 1000-talet e.Kr., bestående av en ca 15x15 cm stor plåt med fästanordning. Den har antagligen använts som väderflöjel på ett hus eller på ett skepp. På flöjelns bägge sidor finns geometriska mönster och figurer inristade, bland annat en häst, en människofigur och en fågel. På flöjelns ena sida tycks människofiguren sitta på hästen med ett svärd i den ena handen och en fågel i den andra. På flöjelns andra sida är hästen, människofiguren och fågeln åtskilda. Det förekommer även andra figurer och mönster men de centrala motiven i dekoren är tydligt och klart hästen, människan och fågeln. Avbildningarna på flöjeln återger antagligen en jakt med en upptränad rovfågel, sannolikt en falk eller hök. Scenerna visar troligen två moment av själva jakten, dels inledningen där en ryttare (falkeneraren) har fågeln sittande på sin arm, och dels avslutningen på jakten då fågeln tagit sitt byte och ryttaren klivit av hästen för att hämta fågeln och bytet.
Seden att jaga med rovfågel introduceras antagligen i Sverige vid mitten av första årtusendet e.Kr. och från denna tid och fram till vikingatidens slut på 1000-talet förekommer rovfåglar som offergåvor i gravar. Jakt med rovfågel finns också återgiven på några runstenar från 1000-talet. Just denna flöjel hittades av Stadsmuseets arkeologer 1951, vid en utgrävning av ett vikingatida gravfält i Grimsta i Spånga socken. Den påträffades i en av de största gravarna, en hög, tillsammans med bland annat två tyska silvermynt från 1000-talets första hälft.
