För att ge plats åt partihandeln på södra delen av Årstafältet i Stockholm undersökte Stadsmuseets arkeologer i slutet av 1950-talet ett stort område med omkring 400 gravar. Fynden som grävdes fram visade att fältet började bebyggas redan för 2000 år sedan.
En vikingatida grav
Det märkligaste och ovanligaste arkeologerna fann var en stor hög med sju begravningar. Högst upp i högen påträffades en vikingatida grav med fynd som visade att en beriden krigare gravlagts här. Begravningen hade skett på hedniskt sätt; mannen hade bränts på bål tillsammans med häst och hund.
I det sotiga brandlagret fanns fragment av dyrbara textilier med guldbroderier, kanske från ett klädesplagg. Här fanns personliga tillbehör som spelbrickor, kammar, knivar och bryne men även ryttarutrustning i form av selbågskrön, betsel, broddar med mera. Mannen hade även försetts med vapenutstyrsel som stridsyxa och spjutspets, sköldar och pilspetsar samt ett svärd av järn med tveeggad klinga. Svärdet har i Stadsmuseets föremålssamling fått inventarienummer SSM 39055:7.
Den begravde mannen hade sannolikt varit betydelsefull och tillhört stormannaklassen. Om svärdet använts i strid vet vi inte. Kanske vapnet enbart var en symbol för makt. Till graven, som genom fynden daterats till tiden 900-950 e Kr, finns motsvarigheter på Birka. Via det vattendrag, vilket gett Årsta sitt namn, kunde man på vikingatiden ta sig med några timmars seglats från Årstafältet till Birka.
Planer för Årstafältet
Våren 2008 inbjöd Stockholms stad arkitekter från hela världen till en internationell arkitektävling. Till vinnare i tävlingen utsågs förslaget Arkipelag, framtaget av ett franskt team bestående av arkitektkontoret Archi5, landskapsarkitektkontoret Michel Desvigne och miljökonsulterna Elioth/Iosis Group. På Årstafältet planeras nu för en ny stadsdel med cirka 6000 bostäder, starten skedde 2018 och allt beräknas vara färdigt 2033.
Avsikten att bebygga Årstafältet är dock inte ny. På 1950-talet planerade man bland annat att uppföra ett olympiastadion här. Planerna spräcktes emellertid i början av 1960-talet då trafik- och stadsbyggnadsborgarrådet menade att ”TV-åldern har gjort att det inte längre behövs stora idrottsanläggningar i samma omfattning som tidigare.”
