Den 7 augusti 1906 skriver författaren Hjalmar Söderberg, till sin vän Carl Gustav Laurin, om sitt misslyckade försök att få ut skilsmässa från sin första hustru Märta Söderberg. Han önskar även att låna lite pengar för sitt uppehälle i Köpenhamn, dit han har "flytt" från sin hustru. Han har 4, 50 på fickan och ber att få låna en hundralapp. (År 2016 motsvarande ca 6000 kronor.)
Köpenhamn 7 VIII 06
Postadress Poste Restante
Kära Kalle,
Jag sitter här i ett litet möblerat rum som jag hyr för 5 kr i veckan, i Kerluf Trolles gods och har alldeles mordiskt, eländigt tråkigt... Jag reste, som du väl vid det här laget vet, för att söka uppnå skilsmässa. Det ser inte ut som det skulle lyckas för mig. Man nöjer sig inte med att jag förbinder mig till ett årligt underhåll åt min hustru, utan fordras att jag ska ställa säkerhet därför. Det är mig naturligt en ren omöjlighet. Att jag inte återvänder för att fortsätta mitt äktenskap är i vilket fall en given sak. Som du väl också vet, är det Thiel och Bonnier som ha försett mig med medel till min rymning. Nu är emellertid kassan tämligen tom - behållningen belöper sig för ögonblicket till 4,50, jämte ett litet förråd av frukt, nötter och grahamsbröd... Från T och B har jag inte något att vänta på länge - ja från Bonnier har jag ju att vänta en summa när jag väl blir färdig med Kuvadnovellen till min höstbok. Men jag tror inte att mina 4,50 räcker till dess. Kunde du sända mig en hundralapp? Kära Kalle, det är så tråkigt att behöva besvära dig, men vad ska jag göra... Jag hade också tänkt att jag skulle kunna göra någon liten affär med Gyldendalska här, men det ser mörkt ut. Peter Nauren tycker visst att mina böcker är svaga papirer, det tror jag mig kunna se på honom. Jag kan ockå försöka mana "Politiken" att ta Glas till följetång, men det gick inte. Här är tydligen ingen marknad för mig. Förlåt en syndare, lilla Kalle. Hoppas du skriver snarast. Köpenhamn - Poste Restante - och jag ber dig vara hygglig att inte skvallra till Thiel och Bonnier.
Vännen Hjalmar
