Hösten 1897 är författaren Hjalmar Söderberg i Paris. I ett brev daterat den 20 november skriver han hem till sin vän Carl Gustav Laurin och berättar om utelivet i staden. Han skriver om teatrarna, operorna, restaurangerna och kvinnorna.
Paris 20/11 -97
Kära Kalle.
Tack för ditt brev, som jag fick på Hamburger Hof, och förlåt mig syndiga sugga, som inte har skrivit till dig. Nu får du emellertid några rader ”förvirrade sinnesintryck.” Jag har nu gått omkring här i ett par veckor alldeles ensam, gått på kaféer, teatrar, kino o.s.v. Staden är bra, förmodligen den bästa som finns. Kvinnorna äro sköna och giriga. Kyparna äro utmärkta. I baedeker (guideboken) står, att ”l’addition” (restaurangnotan) alltid är oläslig och nästan alltid innehåller oegentligheter. Jag har hittills icke fått bekräftelse varken på det ena eller det andra. På teatrarna har jag varit 7 kvällar hittills, Fete Sarah, Yvette, Monnet – Sully etc. Sarah härlig, Yvette framstående. I övrigt kan jag inte åstadkomma någon entusiasm för teaterlivet här - Gymnase synes mig äga den bästa truppen i det hela taget, såg igår Ruiz Blas på Francais. Monnet-Sully hade gjort sig ett härligt ansikte en äkta Velasquez, men för övrigt spelade Palme denna roll (1891) själ- och stilfullare. Paul Monnet i bovrollen överglänste icke Hillberg. Personne var en bättre Don Caesar än den kurre som här spelade denna roll. Och, förunderligast av allt, utstyrslarna var vida tarvligare här än hemma hos oss! – Sarah, som jag sett i Kameliadamen på Renaissance, omger sig med ett sällskap av de hemskaste landsortskomedianter – ”Lohengrin” på Operan: en härlig Elsa (Rosa Carron), en utmärkt tetramum(?), resten scheiss. – Claquen på Paristeatrarna kan reta ---- på en fredlig medborgare, den brakar lös vid alla omöjliga tillfällen – På Palais Royale: Les Fêtards, en fars om kung Leopold och Cleó de Mésode. Måttligt rolig – Odéon: Les Corbeaux af Henry Beque, ett förträffligt stycke som jag läst förut. Spelades på två händer utmärkt, på de övriga dels medelmåttigt, dels uselt. Mitt totalintryck av Paris teatrar kan uttryckas sålunda: Det Kungliga i Köpenhamn är väldens främsta scen. Frid, mon cher. Min vördnad för din fru och dina barn, d.v.s. i synnerhet för den förstnämnda. – Din vän Hj.S
