Den 16 år gamle drängen Olof Nilsson i Stockholm döms till att ”kastas lefwandes på elden” för ”grufwelige sodomia”. Från år 1629.
Hela domen går att läsa i original till höger, i renskrivet format här:
”Dänn 20 Julij /…/ Samma dagh ställtes för rätten en vngh dräng Olof Nilsson benämnds född här i staden, huilken blef ahnklagatt at han icke allenest är funnen och uptagen med lösachtige kånor, vtan och att han hafuer bedrifuit den wederstyggelice sodomia med en vng påike uti Wagnehäradz sochn i Stoorängia by, dän han först hafuer låckat ifrå byn uti en skogzbacke och sedan med dragen knij öfuer honom stått, och tuingat hono till at främia sitt oloflige och wederstyggelse upsått med sigh. Frågades honom till om thet så i sanningen war: Ja, sade han, Gud betre mig så wist, enn hora hafuer iagh legat med på Norrmalm öf. ½ åhr, så och en på S.malm Rase Ingrid be:d någre resor. Dessförutom är iagh råkat i denna syndenn med den lille påiken i Storängie, dän iagh med vnseijelse hafuer till denne otucht nödgat. Begärade at komma af wäggen, wille och heller lijda döden än som lengre lefua efter samwetet honom så eggade. Bekende och för presten sedan han i fängelset ledder blef at han hafuer bedrifuit samma synd och grufwelige sodomia med en tiggiarepåike uti Arboga. Sade sigh icke hafua något roligit samwet uthan önschade sig under jorden. Blef sententierat: Efter han siälfwillig och otwungen bekenner sigh denne wederstyggelige synd bedrifuit hafua, såsom och elliest legat uti hordoms last med 2 åtskillige personer, derföre kan rätten icke befrija hans lijf, vthan dömer honom till döden och kastas lefwandes på elden”.
Domen verkställdes drygt två månade senare, den 19 september 1629.
