Att gå på bio var vid tiden för första världskriget ett billigt nöje som lockade stora åskådarskaror.
Till skillnad från pressen nådde filmerna även ut till dem som inte kunde läsa.
Filmbildernas realism tillsammans med textskyltar och musikackompanjemang möjliggjorde propaganda som spelade på biopublikens känslor på ett sätt som få andra medier kunde uppnå.
Den svenska folkhushållningens vedermödor under krigsåren var ett återkommande tema i journalfilmerna på landets biografer.
Filmkamerans panoreringar av evighetslånga brödköer eller framvällande demonstrationståg i storstäder som Stockholm och Göteborg vittnade om tidens allvar.
Inte sällan var försörjningssituationen bättre på landsbygden än i städerna, vilket kunde skapa konflikter när anklagelser om spekulation och svartabörshandel hörde till vardagen.
I städerna hörde det till vanligheterna att parker och andra grönområden omvandlades till odlingsytor, som i Stockholm där såväl Vasaparken som Karlaplan togs i bruk för grönsaksodling.
Filmen är ett av tolv inslag i en veckorevy från Svenska biografteatern 1917. Filmen saknar ljud.
