Unge Carl Wallenström har varit på Stockholms arbetareinstitut och hört positivisten Anton Nyström föreläsa. De har även talats vid på tu man hand. Wallenström skriver nu till Nyström om sin syn på positivismen och om sina svårigheter att inhämta mer kunskap:
Stockholm den 12/9 1882
H. Herr Doktor A Nyström
Här.
Jag tager mig härmed friheten att skrifva, emedan det kan förvåna Hr Dokt. att jag ej, sedan jag var uppe och talade med med Hr Dokt. om positvismen gifvit mig något tillkänna. Derutaf kan Hr Dokt. tro att det jag vid nyssnämnda tillfälle sade om positivismen ej var upprigtigt. Men så var ej fallet. Jag ber nu att få anföra mina skäl. Man kan ej tro på och antaga en religion, eller någon religion, hvars hufvudsatser kullslå och förvränga till synd menniskans rättmätighet och pligt att låta leda sig af hvad förnuftet och den fria forskningen säger. Ty följden af en sådan religion blir enligt mitt tycke att hos dem, som upprigtigt tro och tycka sig hafva lycka och harmoni i den, hindras deras blick att se huru nuvarande förhållanden verkligen äro och kunna således ej uppställa framåtskridande på sitt program, utan verka ofrivilligt motsatsen eller i högsta grad skadligt. Af dessa orsaker och för jag ansåg det vara en menniskas pligt att tillhöra det sanna och goda talade jag med Hr Dokt om positivismen. Och med att jag sade att jag kände systemets hufvudgrunder, menade jag ej blott dess negativa, utan äfven positiva lära, ty hvad kan i det fallet negativiteten uträtta, utan positiviteten, och hvad kan positiviteten uträtta, utan negativiteten. Någon vidare kunskap om systemets alla öfriga delar har jag ännu icke haft tillfälle att inhämta. Hr Dokt. sade mig visserligen att jag var välkommen upp för att få upplysning om positivismen, men jag har funnit det rådligt att vänta dermed till jag blir något äldre, derför att man i vår ännu fördomsfulla tid, om det skulle blifva bekant, lätt kan råka ut för obehagligheter. Kampen för tillvaron kommer framdeles så att upptaga min tid att jag ej heller får tillfälle att komma upp, äfvensom ej att med jämnhet bevista föreläsningarna i arbetarinstitutet, om det kan bli någon gång, hvilket jag är mycket ledsen öfver. Och att genom litteraturen inhemta positivismen och andra saker hindrar mig svårigheter i ekonomien ifrån. Således får jag ställa allt på framtiden. Widare får jag säga Hr Dokt. att jag ej för någon yppat min sympati för positivismen, emedan, som Hr Dokt. sade, jag mer kunde skada, än gagna positivismen, om jag diskuterade om den, innan jag i alla delar vore fullt hemmastadd uti densamma, och att jag sjelf kunde få obehag deraf, innan jag är på en något så när oberoende ställning.
Ingen vet alltså af att jag varit uppe hos Hr Dokt. eller att jag tänker på positivismen. Om Hr Dokt vill ha min adress, så är den tillsvidare, Clarabergsgatan 52 A öfver gården 3 tr, när jag flyttar kan jag underrätta Hr Dokt, hvad adressen då blir.
Enskilda orsaker har hindrat mig att skrifva förr, som jag skulle gjort, och får jag derför härmed anhålla om tillgift.
Carl Wallenström.
Wallenström går att finna i det Digitala Rotemansarkivet år 1884. Där framgår att han är född i Bro i Uppsala län den 30 augusti 1865.
