Den här jazziga antiskräpkampanjfilmen från 1962 visar att vandalism och nedskräpning var ett aktuellt samhällsproblem på 1960-talet. Filmens berättare konstaterar att det har sina fördelar att vara ung i Stockholm. »Man kan ju sticka till gården och träffa kompisarna. Kanske vara med i någon kurs och lära sig nåt kul.« Med utpräglad söderslang berättar han om de olika ungdomsaktiviteterna: Marianne "knackar till ett armband" och Dodda har "knåpat" - skulpterat - ihop ett huvud medan Berra blivit »ett sånt proffs på pommes frites att han snart kan öppna försäljning på Djurgår’n«.
Ungdomarna besöker Forsgrenska badet vid Medborgarplatsen, spelar ishockey på vintern och fotboll på våren. Filmens budskap avslöjas när berättaren frågar parkvakten Svenne Gustavsson varför staden inte kan anordna en idrottsplan där han bor.
– Ja, det är pengarna, säger Svenne.
Med sträng röst redogör han pedagogiskt för hur mycket vandalisering och nedskräpning kostar i Stockholm - och hur många fotbollsplaner man kunde ha byggt för de pengarna.
Efter ett dramatiserat inslag med vandaliserande tonåringar dyker hockeyidolen Sven "Tumba" Johansson upp och uppmanar ungdomen att sköta sig: "ser det inte ganska löjligt ut att se stora starka killar stå och slå sönder småungarnas lekgrejor".
Filmen beställdes av Stockholms stads gatunämnd och AB Stockholms Spårvägar
Svartvit. 13 min 30 sek.
