Stockholms sociala historia

Hur ska vi ta hand om barn, sjuka, gamla, arbetslösa och andra som behöver hjälp för att klara sin vardag? Det är frågor som alla samhällen i alla tider måste ta ställning till. (Bild: Sabbatsbergs sjukhus får besök av Cirkus Scott 1937, foto: okänd)

Temat Stockholms sociala historia berättar om hur Stockholm utvecklades från en illaluktande, fattig stad med hög dödlighet till en modern storstad med barnomsorg, rinnande vatten och sunda bostäder. En förvandling som tog drygt 100 år och startade i slutet av 1800-talet. 

Så här står det idag i Sveriges grundlag:

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Idag ser vi ofta detta som en självklar rättighet. Men så har det inte alltid varit. Under en stor del av vår historia har det i första hand varit familjens och kyrkans ansvar att ta hand om de som inte själva kunde försörja sig. Under 1800-talet blev det allt vanligare att välgörenhetsorganisationer arbetade ideellt för att hjälpa utsatta människor. På 1900-talet började man alltmer se det som en rättighet för medborgarna att få vård, omsorg och utbildning och det vi kallar välfärdssamhället växte fram.