Sofia Gumaelius Annonsbyrå
Sofia Gumaelius startade eget och gjorde i en tid när det inte var självklart för kvinnor att göra karriär. Hon grundade en egen annonsbyrå i Stockholm och blev ledande på marknaden.
Sofia Gumaelius flyttade till Stockholm 1877 efter att hennes pappa hade dött. Hon kom från Örebro, där fadern hade grundat tidningen Nerikes Allehanda. Sofia Gumaelius bror Arvid tog över tidningen när pappan dog. I Stockholm grundade hon Nya annonsbyrån. Genom annonsbyrån kunde olika företag köpa annonser i tidningar runtom i Sverige.
Sofia Gumaelius kontor låg i samma hus som Dagens Nyheters redaktion, på Myntgatan 1A i Gamla stan. I närheten låg flera andra tidningsredaktioner. Annonsbyråns affärsidé var enkel: Den som köpte en annons genom företaget behövde bara godkänna ett enda manuskript och bara betala en enda gång, även om annonsen trycktes i flera tidningar.
Affärsupplägget blev en succé. Efter något år flyttade Sofia Gumaelius annonsbyrå till större lokaler. Sofia Gumaelius hade inte drivit företag tidigare. Men hennes bror Arvid stöttade henne. Han lånade ut pengar för att kunna starta annonsbyrån. Sofia lärde sig också en del om annonsering på Nerikes Allehanda innan hon flyttade till Stockholm. Så småningom öppnade annonsbyrån också kontor i Malmö, Göteborg och Oslo.
Företaget bytte namn till S. Gumaelii annonsbyrå 1881. Sofia Gumaelius startade också en firma som sålde maskiner för boktryckerier. Affärerna gick bra och Sofia Gumaelius blev förmögen. Hon bodde i en våning på Strandvägen. tillsammans med sin livskamrat Anna Björnlund som också jobbade på annonsbyrån.
Sofia Gumaelius engagerade sig i flera olika sammanhang. Hon blev en av de första kvinnliga medlemmarna av Publicistklubben, var aktiv i Fredrika Bremerförbundet och engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon anställde många kvinnor i sitt företag och införde pensionsförsäkring som en förmån för de anställda innan det blev lagstadgat i Sverige.
Sofia Gumaelius dog 1915, 74 år gammal. Då var hon fortfarande aktiv i sina företag. När hon begravdes flaggade tidningsredaktionerna i Stockholm på halv stång för att hedra henne. Selma Lagerlöf skrev:
”Det är som om en storfura i skogen har brakat omkull, marken darrar och gungar. Man känner att det är något stort som har gått bort.”
Sofia Gumaelius var en kvinnlig föregångare
När Sofia Gumaelius startade sitt företag var hon en pionjär. Det hade gått drygt 10 år sedan ogifta kvinnor blev myndiga, och de som var gifta förlorade fortfarande sin myndighet. När riksdagen införde näringsfrihet i Sverige 1864 förändrades förutsättningarna för att starta och driva företag. Nu kunde alla svenska medborgare driva företag i vilken bransch som helst. Tidigare hade skråväsendets regler begränsat vem som fick jobba i olika hantverksyrken.
Ett skrå var en sorts förening. Varje hantverksyrke hade sitt eget skrå, till exempel bagare, skräddare eller murare. Det var bara skråets medlemmar som fick driva egna företag inom sitt yrke. Inom skrået lärdes yrket ut till lärlingar. Den som var färdig med utbildningen kunde göra prov för att bli mästare. Mästaren kunde sedan starta ett eget företag inom sitt yrke.
Det var ett privilegium att höra till ett skrå. Rätten att driva företag kunde gå i arv, från far till son. Enda sättet för kvinnor att driva företag inom skrået var att mannen dog och änkan tog över.
Kvinnor och män drev företag på olika villkor också efter näringsfriheten 1864. Dels gjorde samhällets normer det svårare för kvinnor att bli accepterade som näringsidkare. Dels fick kvinnor inte anställa lärlingar i sina företag.
Du kan läsa mer om Sofia Gumaelius på Centrum för Näringslivshistorias webbplatser Företagskällan och BizStories.
