Överflödsförordningarna (se nedan) gav upphov till så kallad "kaffeförbudspoesi". Kaffeälskare som diktade, halvt på skämt halvt på allvar, om förlusten som drabbade dem i och med förbudet. I denna skrift jämförs kaffet med en gudinna, Cofféa, som "flygtade ur Svea land den 31 julii 1794". Den är troligtvis uppläst för gästerna på Djurgårdens hälsobrunn som underhållning under brunnsdrickningen.
Kaffet kom första gången till Sverige på 1600-talet. Men även om kaffet blev mer och mer modernt på 1700-talet var det ändå relativt exklusivt och ovanligt. I stadens kaffehus samlades borgarklassens män gärna och diskuterade politik och annat medan de drack en kopp kaffe. I hemmen var det fruarna som inte gärna missade dagens kaffestund.
Men kungen tyckte att för mycket pengar slösades på import av lyxvaror som ex. kaffe och te i stället för att gynna svenska varor. Följden blev att kaffe, te och andra "lyxvaror" förbjöds. Dessa förbud emot så kallad lyxkonsumtion kallas "överflödsförordningar". Förbudet mot kaffedrickning 1794 var det tredje förbudet i ordningen. Det upphävdes 1796.
Frakturstil. 22 sidor.
