På Mynttorget i Gamla stan finns markerade två stora L-former i stenläggningen. De visar var stadens Inre Norreport en gång stod. Lämningar efter portens murar har hittats i samband med flera arkeologiska undersökningar under 1900-talet. Enligt resultaten från en arkeologisk undersökning 1993–94 byggdes Inre Norreport under 1300-talets andra hälft samtidigt som Västerrlånggatan fick sin första stenläggning. Det var sannolikt ett fristående porttorn. Enligt Hans Hanssons tidigare tolkning var Norreports torn mellan 8,8 och 9,2 meter breda, 9,2 meter långa och med en 3,2 meter bred portöppning mot Norrbro.
Man kan läsa om den Inre Norreporten i skriftliga källor först år 1409. Porten var en av stadens ingångar och låstes kl. 8 på kvällen och öppnades kl. 4 på morgonen. Tornet syns på den så kallade Blodbadstavlan från 1540-talet. På tavlan är det ett högt fyrkantigt torn med en övervåning av korsvirke. Stadens tänkeböcker från senmedeltiden berättar om personerna som bott invid Inre Norreport. Det fanns en blandning av olika samhällsgrupper, från hantverkare (oftast smeder) till högt uppsatta män. Det mest kända namnet idag är kyrkomålaren Albertus Pictor (Albert målare). Han gifte sig med Jon målares änka Anna och flyttade till Stockholm från Arboga för att ta över Jons verkstad och hus framför Norreport.
Stora ombyggnationer av Inre Norreport skedde på 1570-talet och år 1638. 1672 revs Inre Norreport i samband med att Mynttorget bildades.
I Gamla stan finns det flera exempel av markeringar i dagens stenläggning som visa platser för medeltida byggnader som inte längre finns kvar. Upptäck fler exempel på Stockholmskällan nedan.
Foton är tagna 2025 av Noak Martinsson.
