Våren 1767 har den armlöse sextonåringen Erland Törnqvist, den blinde gossen Amund Rydell och fem andra ungdomar med funktionsnedsättningar blivit för gamla för att hysas på Stora Barnhuset.
Ingen av ungdomarna anses ha tillräckliga kroppskrafter för att försörja sig. Lagen säger att den som har förmåga att arbeta är skyldig att skaffa sig ett jobb, men har man en allvarlig funktionsnedsättning så får man hjälp av fattigvården. Och samtliga dessa sju ungdomar anses alltså ha så ”beswärande kroppsbräckligheter” att de inte själva kan ”förtjena födan”.
Under 1700-talet är det Politikollegiet som har ett övergripande ansvar för dessa nödställda. I protokollet från deras möte den 7 april här, kan vi läsa att man bestämmer att dessa sju tonåringar ska placeras ut på stadens fattighus:
Erland Törnqvist placeras på Sabbatsbergs fattighus, Amund Rydell i Ladugårdslands församlings fattighus, Maria Nyman på Kungsholmens fattighus, Adolph Giökman på Maria Fattighus, Carl Fredric Kjellberg på Katarina fattighus, Augustin Widbom på Klara fattighus och ”ofärdige gåssen” Johan Johansson Flostedt på Jacobi och Johannes fattighus.
.jpg?preset=pl-220)
