Hugo Hamring hade varit barnhusbarn på Allmänna barnhuset och sedan vuxit upp hos fosterföräldrar. Nu hade han fått ett kort brev från ”Herr Bergman” på Allmänna barnhuset som undrade hur det gått med ”fadern” och ”systern”.
Så här skrev G. Bergman från Allmänna barnhuset:
"22/5 1935
Herr Hugo Hamring!
Röstånga
Jag kom att tänka på Eder och den gamla historien. Vore roligt att höra hur fortsättningen blev beträffande ”fadern” och ”systern”.
Vänligen G. Bergman
Allm. Barnhuset
Stockholm 6"
Hugo Hamring skriver ett långt maskinskrivet brev till svar. Han beklagar att svaret dröjt och att han inte har betalat de 30 kr han var skyldig Bergman. Hugo skriver att han lämnat sin urmakeriverksamhet på Gotland och inte haft det så bra under det år han bott i Stockholm. Nu bodde han i Skåne och urmakeriverksamheten gick bättre.
Han berättar att han ofta träffar sin syster och att de är så glada och tacksamma över att, med ”Herr Bergmans" hjälp, ha hittat varandra. ”Vi träffas ofta min syster och jag. och äro mycket glada över att ha funnit varandra.” Han har också besökt sin pappa flera gånger, som är väldigt glad över att de fått kontakt, skriver han.
Hugo berättar också om att han besökt sin biologiska mamma som han träffat utan att hennes nuvarande man vetat om det. ”De har varit gifta omk 25 år, Han vet ingenting änn i denna dag om oss två, Vi har icke hört av henne på 5 år.”
Till Allmänna barnhuset lämnades många barn, vars mammor ofta var ogifta och fattiga och inte hade möjlighet att ta hand om dem. Det var också väldigt skamligt att vara ogift mor. Syftet med verksamheten vid Allmänna barnhuset var vid denna tid att barnen skulle utackorderas, helst till familjer på landet. Allmänna barnhuset hade ansvar för barnen tills de var 14 år och skrev löpande in anteckningar om barnen i så kallade barnrullor.
