I ett brev från Skoldirektionen uppmanas alla klassföreståndare att kontrollera hur bra eleverna hörde. Syftet var att upptäcka de elever som hörde dåligt, och kunna placera dem i speciella klasser för så kallade lomhörda elever.
I brevet finns instruktioner för hur en fördjupad testning av barn med dålig hörsel skulle gå till.
”Varje öra undersökes för sig på så sätt, att det frånvända örat hålles tillslutet med handen och undersökaren använder sig av den viskningsstämma, som åstadkommes omedelbart efter en fullständig utandning, därvid uteslutande begagnas en- och tvåsiffriga räkneord”.
Under första delen av 1900-talet började det uppmärksammas att barn som på olika sätt hade svårt att hänga med i skolan kunde lida av en hörselnedsättning. Dessa barn kunde då placeras i specialklasser. På 1950-talet kom mycket ny teknik med hörapparater som började användas i stor skala.
