Efter bara ett halvår i kö kunde ungdomar mellan 15 och 22 år få ett möblerat rum på ett så kallat ungdomshotell. Rummen förmedlades genom Stockholms stads ungdomsupplysning.
Stiftelsen Hem för Ungdom startade 1945 och drev så kallade hotellhem för ungdomar. Verksamheten kan liknas vid kollektivhus, med vissa gemensamma ytor och aktiviteter.
När man fått ett rum på ett ungdomshotell fick man bo kvar som längst till 25 års ålder. De ungdomar som kunde få plats skulle vara skötsamma och kunna visa det genom betyg och intyg från skola och arbetsgivare.
Till de flesta ungdomshotell hörde en restaurang. För att ungdomarna skulle få goda matvanor var det tvång på att köpa matkuponger som lades på hyran. I tidningsartikeln kan man läsa att det fanns ett stort missnöje bland ungdomarna med att det var obligatoriskt med matkuponger. Många var också kritiska till de stränga regler som gällde på ungdomshotellen.
”En annan sak som väckt mycket stark kritik är de föråldrade ordningsregler som tillämpas. Inga besök på rummen efter kl 23 vardagr och kl 24 lördag-söndag. Då medelåldern bland hyresgästerna ligger omkring 20 år och många är äldre, förstår man, att de vill ha bort denna förmyndarmentalitet.”
Stiftelsen Hem för Ungdom var verksam mellan åren 1945-1980. Under den tidsperioden fanns det ungdomshotell i band annat Björkhagen, Gubbängen, Hägersten, Hässelby, Tumba och Enskede.
Den övre åldersgränsen på 25 år luckrades succesivt upp och försvann helt 1972. Då ändrades namnet från ungdomshotell till bostadshotell.
