Per Ludvig Lindgren, ibland kallad ”urstockholmare”, föddes 1863 och växte upp på Södermalm i Stockholm. Han var son till en hattmakare och avbröt tidigt sin skolgång för att bland annat försörja sig som diversearbetare och sjöman för att slutligen arbeta som stuveriarbetare vid Stockholms hamn under större delen av sitt fortsatta liv. Lindgren var bland annat med om att organisera den första fackföreningen för Stockholms hamnarbetare.
På äldre dagar började Lindgren nedteckna sina minnen från det gamla Stockholm. Han hade ett fenomenalt gott minne och en enastående iakttagelseförmåga som gjorde att han kunde återge detaljerade skildringar av sin uppväxt och sitt arbetsliv på Söder under 1860-, 70- och 80-talen. Lindgren hade därtill en naturlig berättartalang och började under 1940-talet när han var i 80 års ålder berätta om sina minnen i en programserie för Sveriges Radio.
I radioprogrammen berättar Lindgren om sin uppväxt bland gesäller och hantverkare på Söder och som sitt arbete i Stockholms hamnar. Han återkommer ofta i sina skildringar till människor, arbetsliv och miljöer som han hade ingående erfarenheter av, men framförallt berättar han livligt om all de original han mött, så som Lediga Ludde, Skinnarviks-Pelle, Stora och Lilla Elefanten med flera. Inspelningarna utgör också en värdefull källa för kunskapen om hur Stockholmsdialekten talades under andra halvan av 1800-talet.
I det här avsnittet berättar Lindgren om arbetsförhållanden bland skrågesäller på Södermalm under slutet av 1800-talet så som tunnbindare, smeder, åkare, hovslagare, skomakare med flera.
Fotografiet ovan föreställer vagnmakare, smeder och hovslagare vid Münchenbryggeriet på 1890-talet. Fotografiet är publicerat på Stockholmskällan av Stadsmuseet. Fotograf: Okänd.
