Systrarna Mathilda och Engla var gamla och sjuka och saknade möjlighet att försörja sig. De hade tidigare jobbat som lärarinna respektive på laboratorium. Nu sökte de plats på det så kallade Drottninghuset, som var ett boende för äldre fattiga kvinnor.
Så här skriver systrarna:
"Till Styrelsen vid Drottninghuset!
Vi bedja att härmed vördsamt få framställa en önskan, att blifva intagna vid Drottninghuset.
Vi äro: Fredrika, Carolina, Mathilda Naudér född den 3 November 1820, lärarinna i Johannis fri- och fattigskolas Arbetsskola, från 1 Mars 1869 till 1 Mars 1889, samt har sedan så länge som möjligt sökt genom sömnad förtjena till mitt uppehälle, och Engla Maria Naudér född 15 Juni 1828 som arbetade uti Mariebergs Laboratorium 7 och ½ år. Båda äro vi döttrar till Löjtnanten vid Bohusläns regemente Enock Naudér, död 1832, och äro alldeles oförmögna att försörja oss sjelfva, gamla och sjukliga som vi äro, hvarför vi så väl behövde få inkoma vid Drottninghuset och hoppas på Styrelsens godhet att bevilja vår ödmjuka ansökan.
Vördsamt
Matilda Naudér. Engla Naudér
Stockholm April 1899"
Drottninghuset byggdes 1689 och var från början en fattigstuga för både kvinnor och män. Från 1720 ändrades bestämmelserna och endast kvinnor kunde få bostad här.
Namnet Drottninghuset kom sig av att drottning Ulrika Eleonora var en av de som gett bidrag till huset. De inskrivna fick både husrum och ekonomisk hjälp. Förhållandena var enkla med sovsalar som var delade i bås med skynken emellan. I varje bås fanns det plats för säng, stol och en mindre byrå eller ett litet bord.
Drottninghuset finns kvar än idag (2023) och förmedlar lägenheter till kvinnor som är mellan 60-80 år och har det svårt ekonomiskt.
