Redan i slutet av 1700-talet startade den katolska församlingen i Stockholm skolundervisning. Under årtiondena därefter fanns skolan på olika adresser på Södermalm. Från början undervisades endast pojkar. 1861 flyttade S:t Eriks katolska skola in i den Pauliska malmgården i hörnet Götgatan/Folkungagatan. Där bedrevs skolverksamhet till slutet av 1950-talet, då skolan flyttade till Enskede.
Den här boken tar upp både skolans historia och katolikernas ställning i det protestantiska Sverige. Flera elever från olika tider berättar om sina upplevelser på skolan och många är historierna om de inte alltid så snälla nunnorna som undervisade. Så här skriver eleven Frans Corméry som bodde på skolans pojkhem:
Onsdagar och lördagar fingo gossarna ett franskt bröd kl. 4. Alla vardagar började läxöverläsningen kl. 5-6 e.m. Kl. 7 var det aftonvard. De, som föregående natt blött i sängen fingo ingenting, ibland en brödbit. Det var ej trevligt att se hurusom ända till fem madrasser kunde hänga å räcket å gården till torkning. Ej underligt med den usla maten, den gav inga krafter.
Syster Editha använde sig av en annan bestraffningsform när rottingen fick vila i skåpet. Hela barnskaran skulle ej få någon kvällsmat, men dåvarande föreståndarinnan syster Claudia, som hade ett gott hjärta, tillät ej denna bestraffning.
Boken innehåller många foton och avslutas med en käll- och litteraturförteckning samt en förteckning över skolsystrar från 1930-talet och framåt. 169 sidor.
