1910 ansökte den rysk-judiske köpmannen David Zernjoffsky om svenskt medbogarskap.
För att avgöra om han skulle få sin ansökan beviljad samlades det in information om honom, bland annat från polisen.
Polisen ställde sig tveksam till ett medborgarskap. Som skäl angavs bland annat att David skulle ha bedrivit olaglig gårdsfarihandel, vilket betydde att man åkte runt och sålde olika varor.
För att få stanna i Sverige skulle man visa att man kunde försörja sig själv och inte skulle komma att ligga samhället till last. David Zernjoffsky hade uppgett att han hade en årsinkomst på minst 1300 kronor (ca 70.000 år 2016) från en anställning hos en grosshandlare. Men den höga summan avfärdades av polisen som lögn.
Det fanns vid den här tiden ett utbrett hat mot judar och många handelsmän oroade sig för konkurens från de judiska handelsmännen. Så här står det i polisens utlåtande:
”Det är en känd sak, att, så snart någon av dessa schackrande judar, till hvilka Zernjoffsky hör, lyckas förskaffa sig svensk medborgarrätt, han använder denna rätt på så sätt, att han därmed hjälper andra judar att bedriva olaga handel[…]”
Polisen ansåg därför inte att det fanns skäl för att godkänna ansökan.
