För att få resa inom eller utom Sveriges gränser krävdes pass redan på 1500-talet. Myndigheterna ville att folk skulle kunna indentifiera sig och tala om i vilket ärende man reste. Passtvånget upphörde 1860, men infördes igen för utrikes resor i samband med första världskriget 1917.
Här en kunglig förordning från 1739 där det påpekas att skuldsatta och hemlösa inte ska kunna smita utanför gränserna. Texten lyder:
"Publication angående the resandes förpassande
Af Kongl. Slottscancellier then 20 Julii 1739.
Althenstund åtskillige berättelser inlupit, at både Påstvägen till Finland, så väl som öfver Gränssorne, expresser och resande med andras än Öfver-Ståthållarens och wederbörande Landshöfdingars Pass till Utrikes Orter härifrån skola kunna fritt passera, hwilket likwäl är aldeles stridande emot flere för thetta utfärdadade Kongl. Förbud, och thervid tagen grund, at inga missdådare, löse och gäldbundne personer sådane Pass måge smyga sig utur Riket; förthenskul och som Hans Kongl. Maj:t, till förekommande häraf, igenom Nådig skrifwelse af then 22 Maji sistl. i Nåder för godt funnit at förnya berörde skedde Kongl. Förbud, angående the resandes förpassande, med Nådig befallning til thes Befallningshafwande at noga handhafwa hwad ther om förordnat blifwit; ty warder sådant efter Kongl. Maj:ts Nådige wilje them til efterrättelse som wederbör härmedelst allmänneligen publicerat och kungiordt, så at ingen, eho thet ock wara kan, är tillåtit resa utur Riket, som icke med Kongl. Slots-Cancelliets eller andra wederbörande Konungens Befallningshafwandes rese-Pass är försedd. Af Kong. Slotts-Cancelliet then 20 Julii 1739."
Klicka på bilden för att läsa texten i original.
