Sommaren 1886 vill Jeanie Flohrs make Wilhelm Flohr skiljas. En typ av skilsmässa som myndigheterna accepterade såg ut så här: Hustrun eller mannen lämnar landet, båda parter intygar sedan att den bortreste ”af ondska och motvilja öfvergifvit och förlupit” den andre.
Jeanie tvekar dock att skriva under på att det är hon som övergivit Wilhelm. Till sin farbror Alfred skriver hon:
Bäste Farbror Alfred!
På samma gång jag härmed sänder det papper hvilket jag måste underteckna och gå in på ehuru det är en skamlös lögn, får jag tacka Farbror af hjertat för allt hvad Farbror åtminstone försökt gör för mig i min gränslösa och, som jag tror, oförtjenta olycka. Större skändligheter än den jag varit och är utsatt för, tror jag neppeligen kunna existera och allt måste jag tiga och uthärda för en barnslig fåfängas skull.
Emellertid beder jag Farbror öka sin godhet med att, då ändtligen skiljsmessan från min usle man kommit till stånd, telegrafera till Isabella och säga det. Hennes adress är 1 Rue du Bae, Paris. Jag har lidit så oerhördt under denna tid, att mitt förstånd är helt förvirradt; det är kanske derför jag ej kan fatta hur det, inför lagen, kan vara tillåtligt att fordra skiljsmessa, på så uppenbar lögn, som att jag skulle ”förlupit” min man, då jag af hans egen hand har svart på hvitt, att han sagt sig resa till Australien eller Amerika, för att aldrig återvända! Skammen blir öfver mig då ej jag fått fordra skiljsmessa från en komplett skurk. Det är gränslöst orättvist tycker jag!
Emellertid, än en gång, tack för hvad Farbror gjort för mig! Helsa hjertligt Anna och Alice från mig och tänk med deltagande på Farbrors
olyckliga nièce
Jeanie Flohr
Paris den 11 Juli 1886
Pension Comte
Vevay
Suisse
