1886 bestämde sig köpmannen Wilhelm Flohr, 23 år, för att skilja sig från sin hustru aktrisen Jeanie Susan Flohr, född Beckman.
Det var inte helt lätt att skilja sig på den här tiden. Ett av få sätt att skiljas som accepterades av rättsväsendet var att hustrun eller mannen lämnade landet, och att båda parter sedan intygade att den bortreste ”af ondska och motvilja öfvergifvit och förlupit” den andre. Makarna Flohr hade varit uppe i rätten tidigare en gång samma sommar men då nekats skilsmässa, på grund av att rätten inte ansåg att Jeanie Flohr ville erkänna att hon förlupit sin man. Läs om det här.
Den här gången har Jeanie Flohr formulerat om sitt erkännande som nu lyder så här:
Till Stockholms Rådstufvu Rätt!
Sedan min man Wilhlem Flohr, å mig utverkat stämning till Rådstufvurätten med påstående, att det, mellan mig och honom ingångna äktenskapet måste upplösas, på den grund att jag af ondska och motvilja honom öfvergifvit, och farit utrikes, så förklarar jag härmed, att jag icke ämnar till Sverige återkomma och äktenskapet med honom fortsätta och, att jag därför bifaller hans påstående.
Paris den 18 augusti 1886
Jeanie Susan Flohr
född Beckman.
Vad Jeanie Flohr egentligen kände inför skilsmässan och rättsprocessen kan ni läsa i ett brevmanuskript och två brev hon skrev till sin farbror Alfred, den 11 juli 1886 och den 19 augusti 1886.
