Vill du skiljas idag är det bara att meddela myndigheterna om du vill skiljas. För 1800-talsmänniskan var det en betydligt svårare att genomföra en skilsmässa.
Ett av få sätt att skiljas som accepterades av rättsväsendet var att hustrun eller mannen lämnade landet, och att båda parter sedan intygade att den bortreste ”af ondska och motvilja öfvergifvit och förlupit” den andre. Denna formulering återkommer i skilsmässoansökningar en bra bit in på 1900-talet. Men frågan var vem som ”motvilligt” skulle överge den andre? Vems heder och rykte skulle drabbas hårdast av skilsmässan?
Sommaren 1886 befinner sig Stockholmsaktrisen Jeanie Flohr, född Beckman, i Paris. Hennes man Wilhelm Flohr vill skiljas, och vill att Jeanie skickar ett intyg på att hon med ondska och motvilja övergivit honom. Istället skriver hon ett brev till maken som hon förmodligen aldrig skickar iväg. Manuskriptet renskrivet:
Hvad har jag då gjort dig att så förfärligt plåga och förfölja mig? På alla de skändligheter hvarmed du och din familj öfverhopat mig, har jag ej med ett enda ord, svarat!
Du vill bli fri från mig för en spottstyfver; jag har ej satt mig deremot, tvertom, ehuru med stor förtviflan och förakt för mig sjelf, undertecknat, att jag ”af ondska och motvilja” öfvergifvit dig! Kan någon större orättvisa och osanning existera!
Nåväl, rätten vill ej tro derpå, du vill med all makt att vi skola skiljas. Jag går ju med derpå, låt endast mig begära denna skiljsmessa, som i all sin skam dock blir en befrielse för mig. Det skall ej bli dig dyrare för det och jag kan kanske, sedan få en gnista ro! Hela denna tid har jag varit sjuk till kropp och själ – dessa fyra månader sedan du öfvergaf mig, ha varit en enda fortsatt tortyr! Hur mycket du nu än må hata mig, så har du ju dock en gång inbillat dig älska mig och derför beder jag, besvär dig, låt det vara slut, jag förmår ingenting mer. Är det ej nog att du förstörde hela mitt lif, hvad kan du mer önska!
Du är ju åter i din familj, lycklig och glad, du har ingenting förlorat, jag har förlorat allting. Ingen rätt i verlden kan neka oss, skiljsmessa om jag begär den – så låt då ditt hat vara tillfredstäldt af dessa långa månaders lidanden – jag bönfaller derom.
