I polisens prostitutionsrulla kan man läsa om hur Signe lämnade föräldrahemmet för att försörja sig själv redan som 13-åring. Som 16-åring blev hon ”förförd” av en pojke som jobbade på ångbåtar och som 18-åring prostituerade hon sig för första gången.
Det var lagligt att prostituera sig men inte att vara ”utan laga försvar” alltså hemlös. Första gången Signe sitter inne ett par månader för hemlöshet var 1886. Bara två veckor efter frigivningen skrivs hon åter in i prostitutionsrullorna. För varje gång hon sedan döms till tvångsarbete blir straffet ett par månader längre. Den 18 juni 1890 döms hon åter, till ett år och tre månader. Under denna resa deltar hon i ett upplopp på Centralfängelset på Norrmalm. När hon släpps 1892 tas hon in på Frälsningsarméns skyddshem. Sedan fortsätter hon att åka ut och in på fängelser och skyddshem fram till 1898. Då upphör plötsligt polisens anteckningar om henne.
