Signe Wilhelmina Wiberg hade varit hemlös och eftersom det var olagligt att vara hemlös hade hon dömts till tvångsarbete och suttit i fängelse i flera perioder från 1886 till 1892. Hon deltog 1890 i ett stort myteri på ett av fängelserna där hon satt. Samma dag som hon släpptes ur fängelset i april 1892 så kontaktade hon Frälsningsarméns räddningshem och blev inskriven på en gång.
Den levnadshistoria hon berättade för Frälsningsarméns personal, och som du kan läsa här, skiljer sig lite från den hon berättade för polisen. Signe beskrivs som ”lång, grof, stor, rödbrunt hår, har inget trefligt utseende”. Du kan själv se hennes porträtt om du nere på sidan klickar på ”Signe Wilhelmina Wiberg 1894”. Hon beskrivs också som ”Godvillig men lömsk, duglig i grövre göromål”.
Signe stannade på räddningshemmet till september och var sedan anställd som piga under en period. Men 1895 kom hon tillbaka till hemmet. Ytterligare en gång, efter en fängelsevistelse 1896, återkom Signe till Frälsningsarméns räddningshem för vård och uppmuntran. I rullan har Frälsningsarmén antecknat att hon ”Säger sig vara frälst”. Den sista anteckningen om Signe är gjord i blyerts och lyder ”Gift och bor på Söder”.
Signe berättade sin levnadshistoria också för polisen och den berättelsen kan du läsa om du nere på sidan klickar på ”Signe Wilhelmina Wibergs liv som prostituerad”.
