På juldagen 1895 sätter sig kartografen Georg Ljungström, 34, och skriver detta brev till den kände läkaren och folkbildaren Anton Nyström. Ljungström har varit på Nyströms föreläsning om telepati, d. v. s. tankeläsning. Ljungström tror att tankeläsning är fullt möjligt under vissa omständigheter och redogör här utförligt för sin teori om hur tankeläsning fungerar. 

Brevet renskrivet:

Stockholm den 25 Dec 1895

H. Herr Doctor!

Genom förfrågningar, anstälda af mig, vet jag mig tillmötesgå många af Edra åhörares önskningar, då jag beder Eder i tryck utgifva Edert föredrag om telepati m. m. med den väl valda samling af öfvertygande  facta, som deri framstäldes.

Sjelf blef jag, genom personliga erfarenheter för länge sedan öfvertygad om telepatiens verklighet och har  till följd deraf mycket grubblat öfver att finna en åtminstone i någon mån klargörande hypotes för utredande af detta problem.

Om det intresserar Eder att höra, så vill jag härnedan i största korthet redogöra för min tanke i denna riktning.

Utgående från elektricitetsläran vet man ju, att en elektrisk ström, då den till eller aftagar i styrka, inducerar en motsvarande till och aftagande ström i en metalltråd, som befinner sig på längre afstånd från den förstnämnda strömmen. Man har ju medels hjälp af detta förhållande lyckats att sända telegram ända till 10 kilometer och deröfver utan mellanförande telegraftråd.

Nu känner man ju, att människans tankar och sensationer motsvaras af rytmiska rörelser i den grå hjärnsubstansen. Förmodligen är dessa rörelsers rytm olika för olika tankar, alldeles som de luftvågors rytm, hvilka på vanligt tungomål låna sig till uttryck åt skiljaktiga tankar.

Antager man nu, som förresten är så gott som bevisatt, att den mänskliga organismen är genomströmmad och omkretsad af något slags vitalelektriska strömmar, alldeles, som jordkroppen af den vanliga magnetismens eller kanske rättare vibrationer, så kommer man till följande resultat.

De rytmiska rörelserna i hjärngagnlierna vid tänkandet motsvaras af dylika rörelser i de hjärnan genomträngande och omkretsande vitalelektriska strömmarna. Men vet ju nämligen om den vanliga elektriciteten, att dess strömmar ändras till riktning och styrka, då förändringar inträda i ledningarne eller batterierna.

Härvid bör man beakta, att icke allenast tankarne ha förmåga att uppväcka rörelser i hjärnan och genom denna eller åtminstone i samband med dennas verksamhet, likaledes rörelser i de vitalelektriska strömmarne, utan äfvenledes, att vissa fysiska rörelser i organismen ha förmåga att framkalla vissa bestämda sensationer och tankar.

När man berör en viss nerv på den hypnotiserade, så framkallar man glädje sorg o. s. v., hvilket ju är allbekant. Man äger då äfven rätt antaga, att om vissa genom yttre påverkan åvägabragta rörelser i de hjärnan genomträngande vitalelektriska strömmarne uppkomma, så skulle detta verka derhän, att motsvarande rörelser i hjärnans gangliesystem äfvenledes framträdde och vidare att motsvarande tankar uppstode hos hjärnans ägare.

Slutföljden blifver då, att när en person tänker, och de vitalelektriska strömmarne, som stå i samband med hans organism, härigenom sättas i rörelse, ömsom förstärkas och försvagas eller omkastas till sin riktning så induceras i andra personers vitalelektriska hölje eller aura, motsvarande strömningar, hvilka i sin ordning påverka hjärnans ganglier och hela nervsystemet mer eller mindre kraftigt.

Härigenom uppstå nu hos de påverkade personerna sådana idékombinationer, som de enligt sin natur äro disponerade för att hysa, då deras vitalelektriska aura och gagnliesystem genomkorsas af just sådana vibrationer, som de för det gifna tillfället inducerade. En tankeöfverflyttning har då försiggått. För att denna skall ernå ett klart uttryck fordras dock vidare, att de båda personer, mellan hvilka hon äger rum, skola äga en väsentligen likartad vital magnetisk aura, eller som det i dagligt tal kallas stå i ett sympatiskt förhållande till hvarandra. Vidare fordras, som ju äfven praktiseras vid tankeläsning, att de ej få låta andra tankar inverka på sig, då nämligen deras nervelektriska auror komma att genomkorsas af stridiga strömningar, hvilket helt naturligt kommer att förvirra resultatet, alldeles som fallet skulle blifva om man i samma aparat samtidigt sända flera telegram.

Då jag vet att Eder tid är strängt upptagen med allmännyttiga göromål frikallar jag Eder härmed från hvarje skyldighet att af höflighetshänsyn sända något svar på min skrifvelse.

Med utmärkt högaktning

Georg Ljungström
Kartograf
Adr: Grefgatan 37 eller Rikets Allmänna Kartverk