1908 diskuterade Pedagogiska sällskapet i Stockholm frågan om biografernas inverkan på barnen och filmens potential som pedagogiskt redskap. I deras arkivmapp om diskussionen finns denna blankett från Överståthållarämbetet. Av den framgår tydligt vilka krav Stockholmspolisen ställde på biografägare.
Filmerna fick inte innehålla "något mot sedlighet stridande eller mot myndigheter eller enskilda". "Mord, rån eller andra svårare brott" fick inte heller visas då det ansågs kunna inspirera folk att bli kriminella. Särskilda regler gällde dessutom vid filmvisningar där barn var med.
Först 1911 inrättades Statens biografbyrå, d.v.s. filmcensuren. Efter det året fick man inte visa film som inte godkänts av Statens biografbyrå - men redan innan dess "censurerade" polisen filmutbudet på detta sätt.
