I Emil Norlanders revy "Tokiga Amelie" från 1910 ingick sången "Balen på bakgården". Här sjunger Victor Sonnander visan i en inspelning från 1912.
Texten:
Balen på bakgården
När som jag bodde Ynglingagatan i numro nitti
bruka man hålla baler på bakgårn sent liksom bitti
man höll kulörta lyktor och flörta med alla grannar
Jannar, som på gården fanns, fallera!
uppå soplårn satt Jonsson med handklaver
på ett lock av trä för att ej trilla ner
och i fönstret låg värden, som var polis
kontrollerande att ej det blev kurtis
Grabbarne hade litrarnas mångfald gömd bakom tunnan
och mellan dansen tog man en knaber unnan för unnan
gummorna lapa kaffe och gapa uppå oss unga
sjunga det fick portvaktsfrun - fallera!
Det var Boston å Boston å Boston igen
uppå asfalten så det brann i den...
och det gick, ska ni se, med en jädrans stuns
för si unter uns, så var det Hagaluns
Där såg man gunga pigor i klunga med livgardister
där såg man Lena, Lena som tjäna hos en magister
där såg man guppa, Lindqvistens nuppa
hon uppå opran - sopran, sjunger hon i körn - fallera!
tjocka frun som har mathål två trappor opp
fröjda en galopp med en Birkastropp
och den trevliga Karlsson uppå kontor
drack jag duskål med och fick kalla'n för bror
litrarna tömdes, ordningen glömdes, värden han la' sej
luften den tjockna, ljuset det slockna, Jonsson kom av sej
herrarna blevo "kulis" och trampa' damerna på tårna
fåna, som karlar göra jämt - fallera
första smockan fick ohängda Johanssen
han nöp portvaktsfrun uti hennes ben
och den andra fick Jonsson, så han trall ner
uti soptunnan nu med sitt handklaver
Locket på, adjö med den!
