Slagdängor och revylåtar 1898-1919
Om vi med hjälp av en tidsmaskin kunde resa hundra år tillbaka i tiden skulle vi bli förvånade över hur tyst det var. Det fanns ingen radio, ingen tv och inga stora evenemang med väldiga ljudanläggningar.
Inspelad musik var något exklusivt som bara de rika hade råd med. All annan musik framfördes live från scenen, på gatan eller i hemmen. Den musik man kom i kontakt med berodde mycket på vilken samhällsklass man tillhörde.
I de borgerliga salongerna sjöngs och spelades musik av Schumann och Schubert eller så framfördes nummer ur den lättare operettrepertoaren. Bland vanligt folk sjöng eller visslade man på slagdängor eller varietévisor.
En förutsättning för populärmusiken i dag är inspelningstekniken. Utan den skulle det inte vara möjligt att spela in, massproducera och distribuera musik. Fonografspelaren uppfanns av Thomas Alva Edison 1877. För första gången blev det möjligt att spela in, bevara och spela upp ljud. Problemet med fonografcylindrarna, eller vaxrullarna som de också kallades, var att de var sköra och lätt gick sönder.
I början av 1900-talet introducerade Emile Berliner grammofonskivan som var betydligt mer hållbar. Under en kort tid existerade de två formaten parallellt. Men grammofonskivan konkurrerade snart ut fonografcylindern.
Kungsholmsligans paradmarsch från 1899 och Fia Jansson från 1906 är inspelade på fonografcylindrar. Båda är typiska för tiden med enkla melodier och folkliga texter. En flitig kompositör var revykungen Emil Norlander. Han står bakom många av låtarna mellan åren 1899 och 1919. Ofta framfördes de av den populäre sångaren August Svensson.
