Valdus Bengtsson var kyrkoherde i Oscars församling från 1915. Tidigare hade han jobbat i Göteborg, varför hans brevsamling innehåller många brev därifrån. Det här brevet skrivs av en kyrklig Göteborgsskollega till Bengtsson, just under den tid då Spanska sjukan grasserar som värst. Brevet renskrivet:
Göteborg Tacksägelsedagen 1918
Käre käre Waldus!
Jag måste tala med dig i kväll. Det är så mycket som fyller min själ och jag måste få dela det med någon besläktad – och vi höra nog till samma barnkammare. Det aldra första vill jag då tala om för dig att Herren går fram på ett underbart sätt bland våra sjuka och och döende, bland våra många unga. En märkbar Herrens fruktans ande är på färde. Nu skördas himlaskördar och bredvid dem som gå bort stå familjerna gripna och spörjande. Våra kära diakonissor och sjuksystrar äro så gripna och få i denna tid lära lexor för lifvet och nog äfven utföra ett herrligt såningsarbete. Våra kära präster få vittna i sorghus och vid grafvar om lifvets furste och stödja stapplande steg på trosvägen mellan dödsbäddarne och grafvarne. Skaror nås som annars icke kanske komma under ordets inflytande. Albin och Gottfrid hafva i dag varit tre gånger till kyrkogårdarne hvardere förutom andra som jag hört också varit derute. Dag efter dag ringer dödsringningen och hvita kistor föras från öfverfyllda sjukhus. Göteborg har sorg. Men derunder är också en djup glädje. Nu synes korn gro hastigt. Utsådda kanske under tårar och mycken ångest. En ung flicka Andreasson vårdades i förra veckan af Syster Lisa Församlingshyddan, denna unga flicka en af dina unga och hon hade gifvit upprepade gånger klara vittnesbörd om sin tro. ”Håll kontakten sa kyrkoherde Bengtsson” hade hon yttrat en gång ”håll kontakten – ja Herre Jesu du släpper icke och jag är din i lif och död”. Och vändande sig till de sina som stodo gråtande vid hennes bädd ropade hon: ”Håll kontakten – släppen icke Frälsaren, han släpper Er aldrig”! Ja sedan hon kommit till sjukhuset och hon af sjukdomens inverkan yrade hade hon dock detta allvarliga ord att med hög röst förkunna alla i sjukhussalen. Och då man sökte stilla henne sade hon: ”Jag har fått i uppdrag af min Frälsare att mana alla till Frälsning”. Hon afsomnade efter ett par dygns härftiga lidanden som bröt ned hennes unga starka kropp, men med himmelsk glädje. Käre Waldus är det ej saligt att få vara med om skördeglädje redan här?! Jag kände att du måste snart få del deraf. En af våra unga ”Vårar” ligger också och kämpar. Rundgren är hos henne dagligen och hon talar också oafbrutet med alla, som komma till henne och manar till omvändelse. Hon längtar outsägligt att få dö. Albin blef i dag kallad till en ung flicka som led mycket af syndanöd och det gäller nu att ha evangeliet till hands. Herren välsigne och hjälpe våra kära bröder och systrar i arbetet för själarne. Nu är det skördearbete på Herrens åkrar. – Det har varit en herrlig dag i dag för vännernas mening. De önskade att han ej skulle befatta sig med prestvalet. Församlingen och ej prästen skulle välja. Om Olle ej söker så har han ingenting emot att söka sade han, men annars inte. Det är underligt!! Nu vilja de som skola bära ansvarsbördan o arbetet f. valet så rysligt gerna ha Sundelin. Hur skall saken kunna ordnas?
En hjärtevarm helsning från tillgifna vännen A-L. m.
