Kyrkoherden Olof Gråberg i Kungsholms kyrka har efter ett år i tjänsten upptäckt ett problem som ofta drabbar honom och hans kollegor: I församlingen ligger stadens första och fortfarande ganska nya lasarett, Serafimerlasarettet. Det innebär att Kungsholms kyrka får ansvar för patienternas själavård.
När patienterna på lasarettet är vid dödens rand vill de inte sällan ta emot Herrans heliga nattvard, men då saknar prästerna allt som oftast kunskap om de gjort sig förtjänta därav. När patienterna dör är det också ofta lika oklart om de är förtjänta av en kristlig begravning.
När stadens högst uppsatta präster diskuterar saken i Stockholms domkapitel den 15 september 1761 kan vi läsa i protokollen att det ibland är patienterna själva som genom "ogudaktigt och lättfärdigt lefwerne" ådragit sig sjukdomar. Ibland har patienterna kanske inte "nyttjat Salighets Medlen" på flera år, det vill säga de har inte gått till kyrkan om söndagar eller låtit prästerna ge dem den själavård som säkerställer att de vid döden kommer till himlen istället för helvetet. Risk finns alltså att någon klart olämplig får del av Herrans heliga nattvard, eller än värre, begravs i kristlig jord.
Man bestämmer sig för att skicka ett brev till sjukhusets ledning, Kongliga Lazarette-Directionen, med uppmaning att ingen patient som inte lämnar in ett präst-attest bör få tas in som patient. Det vill säga, den som vårdas, måste ha ett intyg om hur den sköt sin religionsutövning.
I 1686 års kyrkolag framgår redan i första paragrafen av kapitel 28 (kapitlet om begravningar) att endast de som "Christeligen lefwat hafwa, skola, när the döö ifrån thenne Werlden, ährligen, och på behörigt sätt, til Grafwen befordrade warda". I paragraf XII står vidare att:
"Med theras Begrafning, som hafwa fört ett ogudachtigt Lefwerne, och döö uti grofwa Synder, skal Prästen sig icke förhasta, utan det hoos werldzlig Rätt angifwa, at ther öfwer må ransakas, och dömas, huru med theras begrafning förhållas skal."
Okunskapen om de döda och döendes patienternas tidigare leverne gör det alltså svårt för prästerna i Kungsholms kyrka at tillämpa lagstiftningen på ett korrekt sätt.
