I vintermörkret den 27 december 1767 är tjänstegossen Olof Hagman på väg hem till krogen på Sabbatsberg där han har sitt arbete och sin hemvist. På uppdrag av sin husbonde, traktören Gustaf Corsar, har han lyst upp vägen för några gäster som behövt ta sig hem genom mörkret. På Rörstrandsgatan träffar han en person som frågar om inte Hagman kan lysa upp vägen? Personen är klädd i ”fruentimbersdrägt”, men Hagman ser tydligt och klart att det är en man.
Nu blir Hagman rädd. I hans ficka slamrar mynten han fått av människorna som han hjälpte hem tidigare. Folk som klär ut sig kanske gör det för att dölja sin identitet? ”Af frugtan att blifwa röfwad” tar han till flykten och springer hemåt. Enligt Hagman förföljs han av den förklädde, ”som likwäl af kiortlarne hindrades i låppet”, ända till Sabbatsbergs grind.
När Olof Hagman berättar om händelsen för sin chef, Gustaf Corsar, blir denne upprörd. Han skickar ut folk att leta efter mannen i kvinnokläder, men han står inte att finna.
Dagen därpå får Corsar höra att en kvinnoklädd karl gått in på Brunnsmästaren Rolins krog. Corsar, fyra av hans vänner och tjänstegossen Hagman beger sig dit. När Corsar och Hagman är inne i krogen stannar de övriga ute på gatan och där stöter de på tapetmakargesällen Anders Sandberg – klädd i fruntimmersdräkt. När denne förstår att han är den som eftersöks försöker han fly iväg men Corsars vänner lyckas ta fast honom. Sandberg erkänner nu att det var han som skrämt Olof Hagman igår, men att det inte varit hans avsikt. Utklädningen är endast ”för att roa sig”.
Traktören Corsar tycker sig minnas att ”dylike apspel”, för allmänna säkerhetens skull, är förbjudna, så han tar Sandberg i förvar så att rättsväsendet kan undersöka det potentiella lagbrottet.
Under rättegången, som påbörjas på nyårsafton 1767, berättar Brunnsmästaren och Krögaren Nils Rolin att han känner Sandberg mycket väl. I nio års tid har han varit hans förmyndare. Enligt Rolin är Anders Sandberg 22 år gammal, Sandberg själv säger att han är 20. Förra året har unge Sandberg fått loss ett arv, en liten gård vid Rörstrandsgatan, men den har han sålt och sedan slösat bort alla pengarna.
Dagen när Corsar stormat in på krogen har Sandberg klätt ut sig i en tjänstepigas kläder, umgåtts med folk på krogen och dessutom skojat med några barn. Rolin beskriver det som att Sandbergs lek med könsrollerna är ett slags artisteri: ”med sådant narrspel, eller förklädning” har Sandberg ”icke haft annan afsigt, än att roa dess åskådare, och att, af dem, därföre undfå en sup, ett stop öhl, eller något dylikt.” Sandberg bekräftar den bilden, syftet har varit att ”upwäcka löje hos sine åskådare och således förmå dem, att gifwa sig någon förplägning”. Den kväll han stötte på tjänstegossen Hagman hade han varit hemma hos Tobaksfabrikören Kempe som anlitat honom för att ”roa, någre qwinfolk, som han den aftonen budit hem till sig”.
När Gustaf Corsar hört Rolins och Sandbergs berättelser, och kanske förstått sammanhanget på ett annat sätt, vill han släppa anklagelserna mot Sandberg. Han ber till och med domstolen att förskona Sandberg. Corsar tror att Sandbergs ”uptåg, eller narrspel /…/ mer af ungdoms oförstånd, än argt upsåt, skiedt”.
Den 14 januari 1768 fortsätter ransakningen. Rätten hade velat förhöra Tobaksfabrikören Kempe och pigan som lånat ut sina kläder till Sandberg, men ingen av dessa vittnen kan närvara. Man tycker sig ändå kunna slå fast att Anders Sandberg varit ute i staden förklädd till kvinna nattetid, något som är förbjudet enligt Kungliga Slottskansliets kungörelse från den 12 oktober 1745. En kungörelse som alltså inte specifikt riktar sig mot män som klär sig i kvinnokläder utan som förbjuder all form av förklädnad i staden om nätterna. När denna förordning kom till var det som en följd av att nattliga rånare genom förklädnad dolde sin identitet.
Domen? Anders Sandberg dömdes till böter på 20 daler silvermynt men eftersom han inte kunde betala fick han sitta fängslad åtta dagar "wid watn och bröd".
