Den 25 juni 1492 står Erick Clauesson i Rådstugan i Stockholm inför borgmästare och råd, anklagad för att dyrka Oden och förneka den kristna guden. I Stockholms stads tänkebok kan vi läsa om hans öde.
Asatron betraktas som en religion som förekom i Skandinavien under vikingatiden. Kristendomen var den dominanta religionen i det medeltida svenska samhället men ett fåtal fortsatte att tro på asatron och dyrka hedniska gudar som Oden och Tor. Samtidigt i medeltida Europa började man under 1400-talet att anklaga folk för att vara häxor och dyrka djävulen. Men häxprocesserna som de kom att bli kallade började först i Sverige under 1600-talet. Därför framstår Erick Clauessons fall som unikt eftersom den handlar delvis om djävulsdyrkan samt asatron i senmedeltida Sverige.
Erick Clauesson föddes i Vendels socken och arbetade som dräng hos husbonden Hans Persson i Värmdö. Den 25:e juni 1492 erkände Erick Clauesson att han stulit pengar och silver samt förnekat gud och dyrkat ”djävulen Oden”. Erick hade slutat tro på den kristna guden och hade en gång i veckan, varje torsdag, 9 veckor i streck, besökt en kyrkogård och träffat Oden som Borgmästare och råd likställer med djävulen. Erick mötte och dyrkade djävulen/Oden eftersom han behövde pengar. Hans behov av pengar hade också lett till att han stulit pengar och silver från sin husbonde Hans som han sedan undangömt. Som straff för sin gudsförnekan dömdes han till att brännas på bål.
Erick Clauessons fall är intressant eftersom det liknar häxprocesserna som skedde mer än 100 år senare i Sverige där kvinnor sades söka sig till djävulen för hjälp. Att liknande fall skedde redan under 1400-talet visar att djävulsdyrkan inte var något nytt fenomen i Sverige under 1600-talet. Clauessons fall visar även att den skandinaviska hedendomen fanns kvar eftersom Clauesson dyrkade Oden, den viktigaste guden inom asatron. Historiskt sett hade Mälarområdet hållit sig kvar vid hedendomen en längre tid än södra Sverige men att spår av dyrkan av hedniska gudar förekom så nära Stockholm fortfarande under sent 1400-tal visar att kristnandeprocessen var långsam och utdragen. Dessutom att dyrkan av hedniska gudar inte bara förekom i avlägsna områden av Sverige.
Clauessons dom säger även en del om hur tuffa de svenska lagarna var under medeltiden. Att tro på en annan religion än kristendomen betraktades som ett värre brott än stöld eftersom det hotade kyrkans och kungens makt. Men även stöld straffades hårt.
