Parklek är Stockholms stads namn på bemannade lekparker: fritidsverksamhet för framför allt barn och ungdomar, med både fria och organiserade aktiviteter under ledning av särskilt utbildad personal. Verksamheten startade redan 1937, då leken ordnades som sommarverksamhet i nio parker i innerstaden, och byggdes därefter successivt ut med fler platser, längre säsonger och bättre utrustning. I början av 1970-talet hade parkleken alltså funnits i Stockholm i mer än trettio år och hade 1972 vuxit till 157 stycken.
PLUS-utredningen, Mål och innehåll i parkleken, färdigställdes 1972 som en ny översyn av verksamheten. Den följde upp den tidigare parkleksutredningen från 1963, vars förslag hade legat till grund för utbyggnaden under 1960-talet. Nu ville staden inte bara se över antalet lekparker och deras placering, utan också pröva parklekens innehåll, mål och framtida roll i ett växande Stockholm.
Utredningen slog fast att parkleken skulle ge barn och ungdomar goda och likvärdiga möjligheter till lek och fritidsverksamhet, men också främja rörelse, skapande verksamhet, social kontakt och samarbete. Den föreslog en vidareutveckling av parkleken med bland annat bygglek, teater- och musiklek, odling, utflykter, idrott, cykellek, äventyrslek, skolgårdslek och uppsökande verksamhet. Dessutom behandlade utredningen parklekernas utformning, personal, organisation och utbyggnad, med förslag om fler lekparker och stärkta resurser
