Skålgropar är små gropar i berget som knackades in under bronsåldern för 4000 till 2500 år och under äldre järnålder 2500 till 1500 år sedan och tolkas ha använts som en del i en fruktbarhetskult.
Här i finns 24 skålgropar och andra figurer. Skålgroparna har en diameter på 4-8 cm och ett djup som varierar mellan 0,5 till 2 cm. Symbolerna är formade som ett S, en droppe, en cirkel och ett kors.
Skålgropar är den vanligaste formen av hällristningar i Sverige. Ofta finns de på hällar tillsammans med andra ristningar av skepp, fotsulor, symboler, olika sorters djur och människor, men de kan även påträffas på lösa stenblock.
Under bronsåldern var vattennivån ca 25 meter högre än idag, vilket innebär att detta berg var då en ö i skärgården.
Skålgropar brukar förknippas med fruktbarhetskult och det finns många olika teorier om hur de har använts under historien. Under 1800- och 1900-talet kallades de även för älvkvarnar eftersom man trodde att älvor malde sten eller lagade mat i groparna. Groparna användes för att blidka och offra till älvor och andra naturväsen. För att bota sjukdom kunde följande ramsa läsas medan man smörjde groparna med fett:
Jag smörjer sten
för att läka ben
I Högalidsparken finns ytterligare fem platser med ristningar, en skålgrop av obestämd ålder samt fyra platser med ristningar i berghällen från historisk tid, främst från tiden kring sekelskiftet 1900.
Foto: Mattias Ek, Stadsmuseet. Tre skålgropar i Högalidsparken. Tillhör fornlämning L2015:7090, RAÄ Stockholm 195:1. SSM_10072317
