Den elektriska damen är en biografi över pedagogen Sofi Nilsson, 1840-1923. Texten har även fiktiva inslag.
Sofi Nilsson föddes i Tjällmo i Östergötland men flyttade i tjugoårsåldern till Stockholm. Hon arbetade som lärare och startade bland annat en skolköksutbildning för flickor vid Nikolai skola. Hon engagerade sig i bildandet av arbetsstugor, där fattiga barn kunde få ett mål mat och lära sig praktiskt hantverk.
På Klara skola (Klara lägre elementarläroverk) blev Sofi Nilsson rektor. Där arbetade ett kort tag, som lärarbiträde, en ung man vid namn August Strindberg. Han skulle senare i flera av sina böcker skriva om tiden på skolan. Han ondgjorde sig över att de kvinnliga lärarna saknade utbildning, att de hade högre lön än männen och att de fick åka på stipendieresor. Sofi Nilsson gjorde en stipendieresa till England så det kan mycket väl vara henne som Strindberg beklagade sig över.
Sofi Nilsson var en erkänt skicklig pedagog. När hon blev sängliggande under en graviditet, fick hon något på denna tid så ovanligt som havandeskapspenning! Skolledningen var så mån om att hon skulle återvända till yrkeslivet efter förlossningen.
År 1887 blev Sofi Nilsson invald i sällskapet Nya Idun, en kulturförening där många framstående stockholmskvinnor var medlemmar, bland andra pedagogen och kvinnosakskämpen Anna Whitlock och Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström.
Boken innehåller några svartvita porträtt på Sofi Nilsson och människor i hennes närhet samt ett par skolfoton. En käll- och litteraturförteckning avslutar. 322 sidor.
