År 1911 gav Medicinalstyrelsen ut en liten skrift med information och råd om sjukdomen barnförlamning eller polio som den också kallas.
I skriften kan man läsa om att barnförlamning var mycket smittsamt och att sjukdomen orsakades av en mikroorganism (virus).
”Barnförlamning kallas en smittsam sjukdom orsakad af en lefvande mikroorganism, hvilken framkallar förändringar i nervsystemet, oftast ryggmärgen, hvarigenom antingen öfvergående eller ock för all framtid kvarstående förlamningar kunna uppkomma.”
Sjukdomen drabbade mest yngre barn och kom därför att kallas barnförlamning. De första symtomen var ofta feber, huvudvärk, dåsighet, illamående och kräkningar. Ibland kunde sjukdomen leda till förlamning. Men det var inte alltid så lätt att känna igen sjukdomen, kan man läsa i skriften som ger tips om hur man kan kontrollera om det rör sig om barnförlamning.
”Då barnet ligger i feber och är dåsigt, kommer man ej underfund med, att det är förlamadt, om man ej gör försök att få det att ta med händerna eller stödja på benen.”
Vidare kan man läsa i skriften om hur man kunde minska risken att drabbas av barnförlamning. Att leva sunt och vara ute i friska luften var grunden för att inte insjukna.
”För sjukdomens motarbetande anses, att ett sundt lefnadssätt med riklig tillgång till frisk luft och ljus motverka dess spridning, under det att trångboddhet och bristande renlighet med säkerhet gynna denna.”
I slutet av skriften finns noga angivet hur olika desinfektionsmedel som till exempel kresolsåpa, kalkmjölk, formalin och vätesuperoxid skulle beredas och användas. Eftersom det var vanligt med torrdass var det viktigt att desinfektera avföring, urin och kräkningar från den sjuka för att undvika smittspridning.
”För desinfektion blandas afföring, urin, kräkningar och dylikt noggrant med lika mängd kalkmjölk och få stå åtminstone 2 timmar.”
Polio var en mycket allvarlig sjukdom i Sverige förr i tiden. I början av 1950-talet ägde ett större polioutbrott rum, men 1957 började man med massvaccination. Därefter minskade antalet smittade och nu finns inte sjukdomen längre i Sverige.
