I ett brev till Anna Lindhagen skriver en 15-årig flicka att hon önskar att hon var pojke så att hon kunde strida i det Finska inbördeskriget. Och hon är inte ensam, skriver hon ”[…] det finns så många 15-18 års flickor vilka gärna vill offra sitt unga liv för Finland.”
Eftersom hon nu inte är pojke och därmed inte kan strida i Finland ber hon Anna Lindhagen om hjälp med att starta en s.k. kommitté för hjälp till Finland.
Så här skriver den 15-åriga flickan i sitt brev:
”Bästa fröken!
Vi ha alla reda på att Finland lider. Hur ofta ljuder det ej i våra öron? Vårt brodersland i öster behöver vår hjälp. Men vi skulle ej kunna hjälpa dem, därför att vi äro flickor? Flickor – ja, det låter så ringa, men det finns så många 15-18 års flickor vilka gärna vill offra sitt unga liv för Finland.
I mina tankar har jag Finland främst. Jag går jämt och tänker, vad synd det var, att jag ej blev gosse. Nu skulle jag ej kunna visa, vad jag duger till, där att jag är flicka. Skulle inte vi, om ej annat, få hjälpa de sårade? Därför vakna unga flickor, avstå från nöjen och lyx, låtom oss istället ena oss, om vårt brodersland.
Jag har hört talas om att fröken vill hjälpa. Därför bästa fröken hjälp även oss att bilda en s.k. kommitté. För att även vi må hjälpa finska folket.
En 15 åring som vill hjälpa Finland”
Anna Lindhagen (1870-1941) var en socialdemokratisk politiker och samhällsdebattör. Hon var engagerad i en mängd olika frågor, bland annat fredsfrågor, kampen för kvinnors rösträtt, barns rättigheter och koloniträdgårdsrörelsen.
Finska inbördeskriget 1918 var ett krig mellan borgerliga ”vita” och socialistiska ”röda” samhällsgrupper. Sverige gav i viss utsträckning stöd till den ”vita” sidan. Tyskland stödde också den ”vita” sidan medan Ryssland stödde den ”röda” sidan. Kriget pågick i januari-maj och den ”vita” sidan segrade. Anna Lindhagen engagerade sig för att ge humanitärt stöd till civilbefolkningen.
