I tidningsnotisen från 1949 beskrivs utbyggnaden av Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem. I den nya byggnaden skulle det finnas plats för 111 gamla personer.
Det som var nytt med byggnaden var att de boende skulle få egna rum/lägenheter. Tidigare hade de gamla som bodde på ålderdomshem oftast bott i sovsalar. 99 rum skulle vara enkelrum och 6 rum dubbelrum för makar. Det nya var också att varje rum skulle ha toalett och handfat samt elplatta för att till exempel kunna koka kaffe. På varje våningsplan skulle det komma att finnas gemensamt kafferum och på bottenplanen en matsal.
Sabbatsbergs fattighus, som det hette från början, inrättades redan 1752. 1899 byttes namnet till Sabbatsbergs ålderdomshem, och 1942 till Sabbatsberg vård- och ålderdomshem. Under de första 100 åren ansvarade kyrkoförsamlingarna för fattigvården, men från 1865 var staden huvudman och man började då att samla och centralisera Stockholms stads församlingars fattighus vid Sabbatsberg.
