Leif GW Persson, kriminolog, författare och rikskändis, berättar här om sitt liv eller som han själv uttrycker det: Detta är berättelsen om en klassresa, min egen klassresa. När han föds år 1945, bor familjen på Gärdet. Pappan är grovarbetare och portvakt och mamman hemmafru. Att få mer pengar och högre status än sina föräldrar blir en drivkraft för Leif GW Persson och klassperspektivet återkommer han till många gånger. När familjen flyttar till en lägenhet på Valhallavägen, förstår han att människor lever i skilda världar:
…när en av mina klasskamrater i realskolan upplyser mig om att jag bor på fel sida av Odengatan. Själv bor han på rätt sida, i Lärkstaden. Hans pappa är kirurg och överläkare, hans mamma privatpraktiserande läkare, de har hembiträde och våningen som de bor i är på sju rum och kök. Till ytan tre gånger så stor som den trea med jungfrukammare där jag, min mamma, pappa och lillasyster bor, och skillnaderna i bohag, alla äkta mattor, kristallkronor, bokhyllor, tavlor och antika möbler, helt lämnade därhän.
Odengatan utgör en social gränslinje vid den här tiden. Norr om Odengatan ligger Vasastaden, längst upp i öster mot Roslagstull, det gamla arbetarkvarteret Sibirien där jag och min familj bor. Arbetare, en och annan lägre tjänsteman, men dessutom, och till skillnad från i huset på Tegeluddsvägen, finns åtskilliga som har det svårt ekonomiskt och socialt. Där finns många äldre och ensamma, pensionärer, sjukpensionärer, arbetslösa, alkoholister och familjer med sociala problem.
Huvudstaden är den andra huvudpersonen i boken. Berättelserna från efterkrigstidens Stockholm är både mustiga och träffsäkra och skildringen av samhällsutvecklingen likaså. 375 sidor.
