Sibirien är ett öknamn på trakten kring Birger Jarlsgatans nordligaste sträckning, ett illa byggdt, af fattigt folk bebodt förstadssamhälle.
Så står det i uppslagsverket Nordisk Familjebok från 1917. Sten Isacsson växte upp i Sibirien på 1930- och 40-talen och han intygar att det var så. Han skriver här om den lilla lägenheten i gårdshuset på Surbrunnsgatan 12, i den del av Sibirien som tillhör stadsdelen Östermalm. I köket fanns den enda vattenkranen och den enda värmekällan, vedspisen. På vintrarna bildades det is på insidan av fönsterrutorna. Vidare berättar han om vardagslivet i området, om undervisningen i Engelbrekts folkskola, om kompisar, bus, pengabrist och det första jobbet. 217 sidor.
Innehåll del 1
Sibiren, inte långt från Östermalm
Att födas fattig
Folkskolan
Längtan till kollo
Från springschas till telegramgrabb
En man att lita på
Realskola och politik
Klasskillnader i klassen
Pojklaget betydde mer än konfirmationen
Fred i Europa, optimism i Sibirien
ASEA, musik och dramatik
Min far, farsan
Mötet med Vera
Nya perspektiv
